Knappt har vi återhämtat oss från Lance Armstrong skandalen innan nästa dyker upp, Asafa Powel som har varit en av mina perosonliga idoler sen min tid som sprinter och flera av hans lagkamrater samt Tyson Gay har testat positivt.
Fusk? När det talas om fusk så förutsätter det att resten av startfälltet är odopat. Är alla dopade är det inget fusk då alla tävlar på lika vilkor. Samtidigt räcker det med bara en odopad stackare i startfälltet för att det ska vara fråga om ett mycket tråkigt fusk!
Man ska också känna till att testerna är långt ifrån perfekta, många kan dopa sig hej vilt och sen sluta ett par månader innan OS för att vara rena på tävlingen. En annan sak du kanske inte visste är att alla former av Stimulantia (Efedrin, amfetamin m.f.) är tillåtna att använda under träning (olagliga, men ej förbjudna enligt WADA under träning) Så en idrottare kan träna som en galning med uppiggande ämnen, bara han är ren på tävling.
En positiv sak är att man numera kan isotoptesta testosteronet i atleterna för att se om det är kroppseget? För bara ett par år sedan kunde man använda snabbverkade testosteron tillsammans med Epitestosteron fram till bara några dagar innan tävling och på så sätt lura systemet. Olika former av kroppsegna peptidhormoner så som EPO och tillväxthormon har inte gått att spåra fram tills nyligen, nu kan man med hjälp av blodprover se även dessa.
När det kommer till syntetiska steroidhormoner har utvecklingen kommit långt i att upptäcka dem, där kan det i princip räcka med endast en molekyl av det förbjudna ämnet i atletens urin för att ge positivt test.
Varför är doping omoraliskt?
Exakt hur utbredd doping är inom elitidrott kan vi bara gissa, personligen tror jag det är mycket vanligt. Jag kan känna en viss sympati med fattiga idrottsmän från fattiga länder som dopar sig som ett sätt att försörja sina familjer och sätta mat på bordet åt sina barn. Men när superstjärnor som redan är miljonärer fortsätter att fuska sig till fler miljoner på bekostnad av rena idrottsmän är det mycket omoraliskt! De har inte direkt skadat någon annan, men de stjäl ett helt liv från rena idrottsmän som tränat 2 pass om dagen i 12år i hopp om att ha en ärlig chans att bli bäst i världen. Det är för mig det som är det värsta. I fallet med Lance Armstrong har han även gjort mycket gott via sin Livestrong foundation och om man väger skadan mot nyttan på ett objektivt sätt så vet jag inte vart balansen hamnar, Han har iaf gjort mer än många andra för sitt positiva saldo.
Antidoping:
Det bedrivs mycket anti-doping arbete. Ofta av folk som aldrig hållit på med elitidrott själva, detta gör att arbetet är felkonstruerat. Att dra in moral och fusk blir irrelevant så fort idrottare inser att hans konkurenter är dopade. Att säga att det är farligt blir också fel av två anledningar, dels så kanske de känner någon som dopat sig utan allvarliga biverkningar och dels brister insikten i hur långt en idrottare är villig att gå för att bli bäst, många riskerar mer än gärna sitt liv för ett OS guld. Det enda som kan avskräcka är risken för att åka dit (som måste bli större).
Och till alla er motionärer/amatöridrottare där ute, dopa er för guds skull inte! Ni gör enligt mig som ni vill med er hälsa och moraliska standard, finns betydligt värre saker ur den synpunkten. Men dels är det olagligt och dels riskerar ni att bli psykiskt beroende av det, träning utan doping kommer kännas meningslöst. Och som motionär är ju målet att njuta och må bra av sin träning, hur kan man göra det om man vet med sig att man nått målet med hjälp av otillåtna medel?
Magnus Westberg, Fysiolog